Idag är jag stolt som en tupp (eller kanske borde det vara stolt som en höna) eftersom jag igår lyckades hålla mig till planen och inte överäta trots att det var festdag. Jag tackade nej till frukost på tåget; jag lyxåkte i förstaklass där man får frukost gratis. Men eftersom jag hade ätit jordgubbar och sojgurt redan, så var det onödigt med en ytterligare frukost!

Nästa prövning var när jag träffade en av mina bästa vänner, som också skulle till disputationen. Vi gick till ett av den anrika stadens mest anrika caféer och jag tog BARA en kaffe, inte ens en latte! En sådan trooper jag var!

Tredje prövningen kom lagom till lunchen, där jag avstyrde alla underbara tänkbara luncher med kaloristinna rätter och bad att vi skulle gå till en salladsrestaurang istället.

Fjärde prövningen infann sig på minglet efter disputationen i väntan på betygsnämnden. Där fanns allehanda gott att smaska i sig. Och saker att dricka med bubblor i sig. Jag tog ett glas vatten och en snitt! Hur i helvete lyckades jag med det? Det måste varit ren magi! Jag var också rätt hungrig vid den tiden.

Dagen avslutades med en kavalkad av prövningar på disputationsmiddagen; jag åt en förrätt, halva huvudrätten, och rörde inte ens efterrätten, även om jag kände snålvattnet bygga upp sig i munnen. Inte heller drack jag något annat än vatten. Här kanske jag ska passa på att berätta att jag aldrig dricker alkoholhaltiga drycker, skälet till det kan jag berätta om någon annan gång, men det finns ju hur många kaloririka alkoholfria drycker som helst som alternativ.

Alla dessa uppoffringar under dagen och utan att skryta om det. Det var fan inte enkelt. Jag älskar att prata om det som jag tänker på och censurerar mig endast för att undvika att såra eller lämna ut någon. Men mina egna bragder, som att välja de smala valen en hel jäkla dag, det brukar jag verkligen skryta över. Men jag knep käft för att få behålla min frihet att göra detta i lugn och ro.

Jag var också så sugen på att berätta för mina nära vänner, två var där, att jag startat bloggen, men även där knep jag ihop, så bra! För än så länge vill jag ha den för mig själv och för de läsare som eventuellt hittar hit. Än verkar det sista dock vara rätt mörkt. Bloggen kommer inte upp vid sökning på google, men jag orkar inte göra något åt det ännu.

När jag kom hem till den lilla staden där jag bor idag, åkte jag iväg till min lilla tjärn. Det blev 5 km som kändes riktigt bra, men min klockjävel hävdade efteråt att min syreupptagningsförmåga hade blivit ett snäpp sämre. Så dålig stil! Jag tar den uppgiften med en nypa salt! Trevligt annars att jag före löpningen fortfarande vägde 87,5 kg. Det känns otroligt! Två kilo på tre dagar. Jag hoppas på att bli av med ett kilo till denna vecka, sen kan jag nöja med med att gå ned 1,5 kg i veckan de kommande tre veckorna. Den som räknar snabbt inser att jag i sådana fall i slutet av juni kommer att väga 82,5 – det är nog lite för bra för att vara sant. Och så många prövningar som ligger i juni – bara denna veckan ska jag på ytterligare två fester. Veckan före midsommar får jag besök av min svärdotters föräldrar och syster från Schweiz. Jag älskar att laga mat till folk när de kommer hit; det blir en prövning att bara äta tills jag inte är hungrig längre och undvika allt sött i alla former (förutom färska jordgubbar; någon jäkla gräns måste finnas!).

Och midsommarhelgen; i telefon idag pratade sonen om hur vi kunde utöka midsommarsbuffén med några ytterligare rätter. Och självklart ska vi göra det; bara det att jag enbart får äta minimalt av allt. Allt för att ta mig till 82,5 kg i slutet av juli.

Har jag berättat att jag tänker belöna mig rikligen när jag kommit ned till 79,9 kg? Då ska jag få ta hjälp av en PT för att ta de sista åtta kilona. Och i det läget får det ta längre tid, men viktkurvan ska gå åt rätt håll. Underbara, underbara plan! Må den bli verklighet!

Förlåt alla mina, än så länge icke-existerande läsare, om jag ikväll varit alltför upptagen av min viktnedgång, och inte av min löpning, som ju denna bloggs namn antyder att bloggen ska handla om. Men det känns som viktnedgången måste få vara första prioritet ett tag; om jag ska bli snabbare och starkare som löpare behöver jag bli lättare. Amen!

Sov gott alla där ute, see you soon darlings!