OBS! Från 11 juni – inlägget togs bort så nu hamnar det lite fel i kronologin.

Jo just där befinner jag mig, i en säng i ett litet rum på ett vandrarhem vid Varamobaden i Motala. Vadan detta kanske någon undrar? Jo jag är här som hejarklack till döttrarna som ska cykla halva Vätternrundan imorgon.

Det är fint här. Vättern är precis utanför vårt fönster; den ligger där och jäser och brer ut sig som vore den ett hav – och för en glittrande dialog med solen trots att klockan snart är nio på kvällen. Jag kan inte låta bli att förlåta solen för att den var så jävla frånvarande från november till februari eftersom den så överdrivet, underbart kompenserar nu.

Döttrarna har lagt sig; de verkar inte vilja spela kort med sin mamma. En får respektera att de behöver ladda. Idag kom jag ut som bloggerska inför döttrarna. Det kom sig av att sonen frågade om han inte kunde få visa den för sin fru. Och vem vore jag om jag skulle kräva att han hade hemligheter för sin käresta? Så självklart sa jag att det gick bra. Och då kände jag att det blev orättvist om inte mannen och döttrarna också invigdes. Det kändes trots allt mitt inledande hemlighetsmakeri ganska odramatiskt. Blir intressant att se om någon av dem ens läser. 😄 Om de gör det har jag helt plötsligt fem läsare – galet!

Så en liten rapport om mitt nya liv på den smala vägen. Igår morse, klockan halv fem, gick jag och sonen upp och traskade iväg till tåget, som han skulle ta till Göteborg. Jag var iklädd löparmundering och drog en femkilometers runda så fort sonen åkt iväg. Den lilla löpturen gick fint, lugnt tempo strax under 10 minuter per kilometer. Den lunken ska så sakteliga bli snabbare.

Jag känner mig fortfarande chockad över att jag gjorde det för jag är så jäkla morgontrött och brukar undvika all rörelse tills minst två timmar efter frukost.Kände mig sjukt imponerad av mig själv halva dagen sedan.

Tog därefter en tidig buss till anrika staden, arbetade och åt frukost på det anrika fiket där jag var med min väninna tidigare i veckan och åt sen en sallad till lunch med en kollega som också kommit till anrika staden för att gå på disputation.

Disputationen var en fröjd; både opponent och respondent skötte sig utmärkt! På mottagningen tog jag en snitt och drack lite bubbel. Det sista blev otrevligt efter bara några klunkar – fick sura uppstötningar och blev lite illamående.

Maten på disputationsfesten var en sorglig historia; äcklig paj till förrätt; tempeh med kremerade potatisar – lämnade alla potatisarna. Efterrätten bestod av jordgubbar i en sjö av grädde. Jag fiskade upp jordgubbarna men lämnade grädden! Klart godkänt blev gårdagen – höll mig på smala vägen mestadels.

Idag har jag också skött mig någorlunda bra. Frukost blev en mjuk ostmacka hos en av mina favoritmänniskor som jag sov över hos. En till lite större ostmacka med grönsaker i favoritbageriet i staden där jag jobbar och har min söta etta. Sen inget annat än vatten förrän vi kom till Motala- där blev det vegoburgare på Brödernas. Och några strips med lite mayo. Lite för fett men fortfarande befann jag mig nära mottot: bara äta tills jag inte är hungrig längre. Summa summarum: det går bra!

Nu måste jag sova; sov gott alla darlings därute!