Nu är klockan 23:31. De flesta i huset har gått och lagt sig, förutom sonen och mannen som sitter kvar i vardagsrummet – en tittande på datorn och den andra på tv:n. Jag har ballkongdörren öppen i rummet där jag för tillfället sover i (i mitt arbetsrum) och jag kan höra hur det regnar utanför. Finns det trevligare ljud, än ljudet från ett regn, oavsett om regnet strilar fint som nu eller öser ned under dunder och brak? Igår när jag var ute och sprang i skogen (som ju som sagt var jobbigt som fan) strilade ett fint sommarregn över mig nästan hela tiden. Det var så underbart. Och det slog mig att det inte har regnat på mig när jag gått mina promenader eller löpt mina turer på flera månaderna (och jag är ändå ute så gott som varje dag). Till och med katten verkade uppskatta regnet och stannade ute trots att hon blev lite blöt; annars brukar hon komma in så fort hon kan, eller ligga och trycka där det är torrt, så fort några droppar kommer från himlen.

Sommarregn hör ju verkligen sommaren till; det hörs ju på ordet. Att skörda rabarber som växer vilt (alltså utan inblandning från mig eller min man) i den egna trädgården är ju också en så stark påminnelse att man är mitt i sommaren – något som är lite lätt att glömma när man fortfarande jobbar och har en annalkande deadline på en artikel, som om sanningen ska fram borde ha varit klar för länge sen. Att känna sig stressad för icke färdigskrivna artiklar hör inte till livets trevligheter, tro mig. Men till och med knåpandet med artikeln känns överkomligt när det är sommar och när jag har huset fullt av människor som jag får laga mat till. Jag älskar att laga mat, speciellt om jag samtidigt får lyssna på ljudbok eller podd och får göra det helt i min takt. Så idag blev det vegansk thaigryta till middag och sen en vegansk rabarberpaj och en glutenfri rabarberkaka till kvällsfika.

Höll jag mig på den smala vägen? More or less, jag åt tills jag inte var hungrig längre (alltså inte så mycket jag gärna hade gjort) och jag tog bara en liten bit av den glutenfria kakan och tre matskedar vegansk vaniljsås. Och jag skulle gärna ha tagit dubbelt så mycket av kakan, men jag skärpte mig. Jag skärpte mig också och slickade inte av tallriken vilket jag gjort om det bara var jag och mannen hemma.

Det är svårt och lite erbarmligt tråkigt att hålla sig på den smala vägen; det visar ju inte minst litteraturhistorien, något jag tror att jag kommer skriva mer om imorgon – när jag förhoppningsvis börjar skriva lite tidigare på kvällen.

Nu sängen! Jag antar att ni alla mina darlings redan ligger och sover. Fortsätt med det och gör det gott! See you soon!