Underbart med barnbarn som tar studenten! Så fin, så stilig, så duktig och så glad var barnbarnet – under hängandes i fönster före utsläpp, under utsläppet, under flakåkning och under mottagandet av hyllningar på mottagningen efteråt. Det var lite svårt för hans mormor att behålla fokus på den smala vägen. Det började redan till frukost. Jag och sonen, som verkligen har en begåvning för att uppskatta mat och dryck (speciellt kaffe) av hög kvalitet, gick till ett bageri i den mellanstora staden där jag har min lägenhet. Detta bageri är ett av de allra bästa; gott kaffe, god espresso, överjordiskt goda matbröd och bullar och annat, och, vilket visade sig idag, också god yoghurt med rabarberkompott. Jag beställde en bryggkaffe med lite havremjölk i (kunde tagit kaffelatte med mer kalorier), en frukostfralla med ost (kunde tagit en större smörgås och en giffel) och yoghurten med kompotten (SÅ GOD). Jag blev proppmätt. Jag skötte mig ganska bra, det tycker jag, men kanske lite mer kalorier än jordgubbar med sojgurt som ju varit ett vinnande koncept i mitt nya liv.

Efter utsläpp och kollande på flakåkning var jag och sonen rejält hungriga. Vi gick till en restaurang och jag tog sallad, med typ grillad halloumi, som var himmelskt gott. Sedan gick vi vidare till ett fik, där jag tog kaffe och en tesked av sonens veganska pannacotta.

Därefter blev det promenad på 4 km till mottagningen; jag var fortfarande ganska proppmätt – herregud, det där att bara äta tills jag inte längre är hungrig, det har varit som bortblåst idag. Jag väntade någon timme och tog sedan en bit paj, sallad, en alkoholfri öl, och om sanningen ska fram, några glas med bubblor i. En dryga matskeden kladdkaka tog jag också tillsammans med en halv matsked vegangrädde.

Summa summarum; ingen perfekt dag på smala vägen men heller ingen katastrof. Känns lite skönt att jag inte har en våg. Ska skärpa mig big time tills på onsdag.

Just det, en till ganska revolutionerande sak har hänt idag. Nu är det inte bara ni mina (troligtvis) icke-existerande läsare som läst min blogg; jag kunde inte motstå frestelsen att berätta för sonen. Just nu ligger sonen och skrattar åt mina tidigare blogginlägg. Jag är lite osäker på varför han skrattar, men man ska inte försöka kontrollera allt – det är ändå gott att höra honom skratta.

Imorgon ska jag gå upp i svinottan och följa sonen till tåget som går 05.10. På så sätt kan jag också få in en liten löprunda på morgonen. Därefter bär det av till den anrika staden igen, som jag väl nämnt i tidigare blogginlägg. Och imorgon, då ska jag banne mig skärpa mig både på lunch, disputationsmottagning och fest – precis som jag gjorde i måndags! Men först sömn! Sov gott alla mina darlings out there; See you soon!