I dag har jag ägnat mig åt något som jag vanligtvis försöker undvika: städning! Jag brukar predika att det blir så mycket roligare att städa om man gör det sällan eftersom skillnaden blir så markant. Dessutom så besitter både jag och min man samma superkraft, att helt bortse från ackumulerande dammtussar, disk, tidningshögar och smuts i största allmänhet. Vi brukar känna oss både duktiga (ja jag vet att det är lite infantilt att prata om vuxna som duktiga) och nöjda när vi dammsugit och städat på ytan någon gång i veckan. De veckor vi skiter i att städa brukar vi sjunka ned i vår stora soffa, pusta ut och känna hur skönt det är vara hemma – utan att låta oss störas av något pedanteri.

Idag höll jag däremot på att tappa det, när jag råkade komma alltför nära hemmets alla skitiga ytor, som jag vanligtvis, som sagt, har en sund distans till. Det hände när jag skulle putsa fönstren. Till min fasa upptäckte jag att det var skitigt överallt; inte bara på fönstren, utan på fönsterblecken, på fodret runt fönstren, på alla skåp i köket och efter ett tag insåg jag just att det är rätt skitigt överallt. Om två dagar får vi besök av min svärdotters föräldrar och hennes syster med bebis. Jag älskar de människorna; de kommer till oss då och då och vi åker till dem i Schweiz emellanåt. Men jag vill helst att det ska vara rent när de kommer. Efter sex timmars städning, med många pauser som också inkluderade jobbsamtal, examinering av uppsatser och diverse andra administrativa jobbgrejer, var jag helt slut. Då hade jag mest tvättat fönstren på undervåningen i vårt hus och städat halva kylskåpet. Nåväl, jag kommer nog hinna tills lördag kväll då de kommer. Och det ska bli så jäkla skönt att starta sommaren i ett rent hus.

Tro nu inte för en sekund att jag har glömt att hålla mig på den smala vägen; det har jag gjort både i går när jag blev avtackad och idag. Trots denna idoghet har vågen vägrat visa på ordentligt mindre siffror. Igår pendlade vågen mellan 87,7 och 87,5 och imorse var jag tillbaka på 87,3 (en notering jag hade i förra veckan). Men nu kommer vi till kvällens små segrar! Trots att jag var så sjukt trött efter städningen, så bestämde jag mig för att ta mig ut till min lilla park med den lilla sjön (åmynningen), för att klämma femman. Och vet ni vad, idag sprang jag den på 44:27, vilket innebär 8:52 per kilometer! O MY GOOD så jäkla bra! Ok, jag sprang hårdare än vad jag brukar, men ändå!!! Nu ska jag ta det lugnt de två kommande turerna, för jag är så nöjd med detta! Och sen, när jag kom hem, slet jag av mig löparkläderna, klämde ur mig några droppar urin, och ställde mig på vågen: 86,9! Kanske tänker någon av er därute att det är fusk! Att jag knappt kommer kunna titta på ett glas vatten utan att gå upp minst ett halvt kilo direkt, men det struntar jag i. Detta är min nya viktnotering! Jag har skrivit in den i min garminapp och jag känner mig lycklig!

Nu är klockan 22:36 och jag är hur pigg som helst; lycka har den inverkan på mig. Men ni min mina darlings, ni behöver nog sova snart! Sov gott! See you soon!