Man kunde ju önska att man vore flitig som ett bi – eller kanske det snarare heter flitig som en myra, men jag har ju inte någon bra bild på en myra som är flitig, så jag säger bi. Om det nu är ett bi jag fotat, vem vet.

Jag kan vara flitig, men när jag ska skriva vetenskapliga artiklar, rapporter eller bokkapitel, så är jag snarare prokrastineringens okrönta drottning. Först måste jag göra allt annat som måste göras i jobbet; svara på mejl, förbereda eller efterarbeta undervisning, skriva en allsköns andra grejer, läsa doktoranders kapitel- eller artikelutkast, handleda doktoranderna, vara på möten, konferera, administrera och så vidare och så vidare.

Är jag hemma, och alla andra är på semester så ingen vill mig något, då är det ändå lätt att hitta saker som måste göras innan skrivandet kan börja; tvätta, städa lite, stirra rakt ut genom fönstret, städa lite till, laga mat, brygga kaffe, hänga tvätt, stirra rakt ut genom fönstret – ni fattar!

Igår åkte alla våra gästande människor hemåt och kvar är endast jag, mannen och katten. Jag har officiellt semester, men deadline är på onsdag, oklart vilken tid, vilket jag tolkar som 24.00. Många, många ord är fortfarande kvar att skriva. Förra veckan jobbade jag rent officiellt, men i själva verket blev det bara 1-3 timmar per dag. Idag har jag mest tänkt, pillat med analysen, och skrivit fem rader. Men jag vill ändå tro att jag mentalt har förberett mig för lite mer rejält skrivande imorgon. Jag hoppas verkligen att denna dag var prokrastineringens ände (för denna gång) – men sådant vet man ju aldrig förrän efteråt. Det skulle nämligen vara så underbart att bli klar med artikelmanuset på onsdag, så att jag sedan kan göra INGENTING! Jag älskar verkligen att göra ingenting eller i alla fall att inte ha planerat något.

Nu ska jag åka till skogen och springa eller lunka en femma; sen blir det bad i tjärnen (burr). Och därefter måste jag nog göra just ingenting resten av kvällen.

By the way, den mest stabila siffran på vågen idag var 86,5 kg, vilket innebär ett BMI på 29,9 – fatta jag är inte längre inom fetma-spannet. Yeah!

Ha det skönt alla mina darlings i värmen! Ta ett dopp vetja! See you soon! 🙂