I torsdags åkte jag och mannen till Gotland för att fira hans mamma och min svärmor som fyllde 90 år. Det blev ett fint firande i sommarvärme i trädgården. Svärmor var så glad och nöjd över att alla sönerna var samlade och att en hel del vänner också kom. Och vi var glad för hennes skull.

Jag har nästan aldrig haft små minisemestrar tidigare (om man inte räknar konferenser till den kategorin, men det är ju ändå jobb), vilket ju är helt galet! Det är ju underbart att få ett break i en helt vanlig arbetsperiod. Det här ska definitivt upprepas (även om jag råkade arbeta nästan hela första dagen och halva natten; skulle skicka in manus igen till den artikel jag arbetade med under våndor i somras – men nu är det mer eller mindre ett komplett manus – som snart kan skickas till tidskrift för granskning :)).

Varje gång jag är på Gotland vill jag flytta dit! Det är så underbart med himlen som är överallt tills den når havet – och ljuset! Jag älskar Dalarna som jag bor i också, men Gotland är något speciellt. Men det kommer nog aldrig att hända; det är ändå krångligt att ta sig dit och långt ifrån alla människor jag tycker om. Istället ska jag planera in flera minisemestrar där varje år (vi brukar åka till Gotland en gång per år, men det måste bli fler).

Jag äter nuförtiden, men det sa jag väl redan i förra veckans inlägg. Jag märker att jag blivit lite ätstörd på denna korta stund. När jag åt lite friare (men ändå jäkligt begränsat) på minisemestern kände jag mig lätt stressad för att jag skulle gå upp något av de kilon jag lyckats bli av med under pulverträskperioden. När jag kom hem i måndags så visade det sig att jag hade ökat några hekto, vilket ju var ok – speciellt eftersom jag nu gått ned dem.

Löpningen går också bra! Jag springer med mindre ansträngning och lite, lite fortare. Andra helgen i oktober ska jag springa en halvmara i Örebro; jag är lite rädd för att jag då inte kommer att vara redo att springa på lågpuls i 8.30-tempo, vilket skulle krävas för att ta sig i mål strax under 3 timmar. Men, men det går ju inte att forcera utveckling – mitt VO2-max har blivit bättre och min känsla när jag springer likaså – jag tror jag fokuserar på det istället!

Nu är det dags för lunch; en näve quornbitar stekt i minimal mängd olivolja; en näve kokt broccoli och vattenbaserade grönsaker motsvarade en handflata! Mums! Ha det bra alla mina darlings! See you soon!