Så sitter jag på tåget, den sista tågsträckan från huvudstaden till min lilla dalastad, efter en vecka i Berlin – som ju började och slutade med nattåg. Först hade jag en minisemester med sonen och sen blev det tre dagars konferens (men fortsatt umgänge med sonen som var kvar så fort konferensen tillät). Jag säger det som jag sa sist: Minisemester is da shit! 🙂 Helt underbart! Jag kanske ska se till att jag alltid blir sjuk på sommaren så jag får kvar dagar till hösten, eftersom det var de 10 sjukdagarna, som det var surt att ta då, som möjliggjort mina minisemestrar nu.

På tal om semester. Det var dessutom sommarvarmt i Berlin ända fram till sista dagen. Nästan för varmt med uppåt 30 grader, men samtidigt är det ju underbart att få uppsöka skuggan och sky en sol som ändå finns. 🙂

Berlin är verkligen en trevlig stad med så många sidor, så många verkligheter och så mycket historia som man påminns om överallt. Samtidigt är det ibland svårt att bibehålla kontakten med historien. Ett konkret exempel är när man allt som ofta frågar sig: Är vi i öst nu eller är vi i väst? Sonen hade hört på en guidning att spårvagnarna endast finns i forna Östberlin. Ibland dyker ju muren, eller snarare rester av muren upp, och då kan man orientera sig. Detta kanske bara ett problem för oss besökare; berlinarna uppfattar det säkert på annat sätt.

I januari när jag och sonen skulle gå ett maraton i Zürich, och jag sa att vi skulle gå från fik till fik, så kom sonen på att vi skulle kalla det för ett bohemiskt maraton. Sedan dess har det ju blivit fler, som jag skrivit om tidigare, ett i Göteborg och nu ett i Berlin. Det är verkligen ett fantastiskt sätt att se en stad på. Man hinner se ganska många olika stadsdelar och parker samt besöka många fik och restauranger under turen. Vi hade som mål att besöka ett fik eller en restaurang var sjunde kilometer; vid något tillfälle kanske vi gick en längre sträcka. Totalt var vi ute i 12 timmar och 40 minuter, men vi gick endast 8 h och 20 minuter av dessa. Tiden när man går blir ju så mycket trevligare när man tar många och ganska långa pauser. Varken jag eller sonen fick ont någonstans, inte ens träningsvärk. Jag fick en blåsa på lilltån; det var allt – så våra kroppar börjar väl vänja sig vid långa promenader.

Jag bävar lite för att väga mig när jag kommer hem. Innan jag åkte hade jag ju spräckt 80-vallen och vägde 79,8 kg eller något. Finns en risk att jag är lite över 80 igen. Jag har skärpt mig ganska bra, men också gjort en hel del avvikelser som innehållit både lite socker, kolhydrater (som min dietform inte tillåter alls) och en smula fett (också ganska förbjudet). Nåväl, om så är fallet kommer jag gå ned det snart igen; från och med nu börjar den strikta dieten igen. Jag har inte heller tränat styrka mer än en gång i Berlin, men däremot gått mycket varje dag. Förutom maratondagen så har jag väl gått ca 14000-22000 steg om dagen, också under konferensdagarna. Maratondagen blev det dryga 54000 steg. 😄

Nu ska det ändå bli fint att komma hem till mannen och katten. Ikväll kommer också några av våra andra vuxna barn på besök; mellandottern med pojkvän och bonusdöttrarna. Det blir god mat (i liten mängd för min del) och brädspel (i stor mängd för min del – älskar brädspel). Hoppas ni mina darlings har haft en fin vecka och att ni får en fin lördagskväll! See you all soon!