Det har varit en ovanligt fin helg som jag inledde redan i fredags med semester för att kunna vara helt ledig då min svärdotter disputerade. Och det gick så bra! Sex års slit till ända – alla forskarkurser är klara och avhandlingen försvarad och godkänd! Så fantastiskt! Och rolig fest också, som var befriande okonventionell men med massa god mat, fina tal och trevlig stämning.

Sen blev det häng med svärdotterns föräldrar, svärdottern och sonen i Stockholm innan jag och mannen körde norröver på lördagseftermiddagen. Idag söndag blev det städning (hemmet blev så trevligt efter en gemensam insats från mig och mannen under en timme) och sedan premiärlöpning efter covid, en timme på löpband – lite jobbigare än sist (30 oktober).

Allt detta skoj och det faktum att jag fick ligga i som en liten räv med jobbet förra veckan, då jag var så otroligt ineffektiv veckorna före, under och efter covid, har gjort att jag kommit aldrig så lite efter i mitt projekt att läsa en pappersroman i veckan. Jag läser fortfarande Jenny Diskis In Gratitude. Jag har bara en tredjedel kvar och kan därför redan avslöja att delen där hon berättade om hur hon som tonåring bodde hos Doris Lessing i London, eftersom hennes egna föräldrar var omöjliga att bo med, var mycket intressant läsning. Ok allt Diski skriver är fascinerande om ni frågar mig, men det var så intressant att hon mer eller mindre av en slump hamnade hos Lessing, som inte verkade ha varit alltför underbar att leva med i alla lägen. Lessings son gick i samma klass som Diski och övertygade sin mamma att hon skulle öppna sitt hem för unga Jenny som inte hade någonstans att ta vägen, efter att ha varit intagen på psykiatrisk avdelning under många månader.

Efter denna bok ska jag nog läsa barn- och ungdomsböcker eftersom jag vill uppdatera mig, inte minst inför ett forskningsprojekt som jag håller på att starta – som handlar om läsning av skönlitteratur i skolan. Men först ska Diskis läsas ut!

Jag har också skaffat mig ett nytt träningsprojekt. Eftersom det förra nu är slut kom jag på att det kan vara kul att följa ett annat, betydligt billigare program (390 kr), så jag och min vän T har idag köpt ett marathonprogram på 20 veckor (inför Stockholms Marathon som vi absolut inte vet om vi vill springa; finns ju risk att man slår sönder musklerna om man ska ta sig fram så fort, snabbare än sex timmar, på asfalt. Som ni vet är jag ju mer förtjust i att gå maratonlopp när de är i stadsmiljö). Det känns i alla fall kul att ha ett nytt träningsprojekt, som jag lovar att jag inte kommer att följa till punkt och pricka – det är kanske därför jag ändå brukar göra klart dem (projekten alltså) eftersom jag är så förstående mot mig själv om jag behöver pausa några dagar eller veckor.

Nu har jag också tänkt att jag ska ha en vit månad gällande godis och chips (alkohol dricker jag ju aldrig så där behövs ingen vit månad) – som jag ätit lite av under senaste 7-8 veckorna. Inte så farligt mycket, men min viktnedgång har ju stannat av. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en vit månad till jul och sen kan jag få stoppa i mig allt jag vill mellan jul och nyår för att skärpa mig första januari igen. Jag ser framemot att gå ned tre, fyra kilo till, sen ska jag aldrig mer nämna vikten på bloggen (oj det löftet kommer jag nog inte hålla 🙂 ) utan bara hålla koll på den, som sagt, varje söndag så den inte sticker iväg.

I mitt nya träningsliv har jag tänkt att återuppta yoga och 7 minuters styrketräning varje morgon. Jag hatar egentligen att göra något annat än att såsa i soffan på morgonen, men jag tänkte att om jag bara behöver göra 10 minuters yoga ska det nog gå bra! 🙂 Och är jag alltför trött kan jag få göra det på kvällen.

Nu väntar sängen! Sov så gott alla mina darlings! See you soon!